Är diskriminering lönsam?

Frågan kan förefalla egendomlig. Finns det någon som hävdar att så är fallet? Finns det någon som hävdar att man diskriminerar, och att skälet är att det är lönsamt? Varken generella eller specifika ja-svar på frågan är lätta att finna. Men ändå kanske det är så det är?

Hur ska man annars förklara att ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO), forskare, journalister och andra ständigt återkommer med exempel på diskriminering på arbetsmarknaden, samtidigt som den officiella retoriken går ut på att ”mångfald lönar sig”? Med inspiration från framför allt USA (diversity pays!) argumenterar ett helt komplex av mångfaldsfrämjare för mångfaldens fördelar för samhället i stort liksom för enskilda företag och förvaltningar. Och ändå verkar nästan ingen på operativ nivå ta intryck. Är företagsledare och förvaltningschefer idioter? Inser de inte sina egna verksamheters bästa? Varför tar de inte vara på all den outnyttjade kompetens som bara väntar på att komma till nytta och ge sina bärare en uppskattad yrkesroll i samhället?

Det här är frågor som vi funderar över i SNS-projektet ”Integration och mångfald i arbetslivet”. Om man utgår från att chefer varken är idioter eller så fördomsfulla att de inte ens funderar över att anställa och befordra personer tillhörande etniska minoriteter, utan snarare handlar på ett sätt som de finner rationellt givet verksamhetens betingelser, så måste det finnas andra förklaringar till den faktiska diskriminering som föreligger enligt både statistik och individuella exempel.

SNS forskargrupp har i tidigare studier (bl a i böckerna ”Varför sitter ’brassen’ på bänken - eller Varför har invandrarna så svårt att få jobb?”, ”S-märkt - företagets etniska vägval” och ”I krusbärslandets storstäder - om invandrare i Stockholm, Göteborg och Malmö”) beskrivit och analyserat hur det kommer sig att trösklarna i dörrarna till jobben för invandrarna i Sverige blivit högre med åren - och dessutom på det stora hela är mycket högre än i andra länder. En förklaring är att många invandrares kompetens inte är den som numera efterfrågas. Huvudförklaringen är dock att vår arbetsmarknad inte är arrangerad så att den stimulerar till att bygga upp arbetsorganisationer som bygger på mångfald.

För den enskilde arbetsgivaren kan slutsatsen av sådana iakttagelser bli att man väljer den typ av medarbetare man redan har och känner sig tillfreds med. Man kan knappast moralisera över detta. Däremot kan man moralisera över att vi tillåter sådana spelregler på arbetsmarknaden, i flyktingmottagandet, i utbildningssystemet osv som trots alla goda intentioner gör att stora invandrargrupper redan från början definieras bort som attraktiva medarbetare i företag och förvaltningar.

Man kan också moralisera över att arbetsgivare, fackliga organisationer, arbetsförmedlingar, kommunala myndigheter m fl så till den grad tänker i kategorier och grupper att man inte ser individerna. Förmodligen finns det skäl till detta som uppfattas som rationella. Det försöker vi belysa i det nu pågående arbetet liksom vi funderar på vad som behöver göras, bl a för att ändra kalkylförutsättningarna i humankapitalbesluten.

Den som har synpunkter är välkommen att mejla dem till mig, goran.arvidsson@sns.se, som inom SNS ansvarar för projektet, eller vår forskargrupp:
per.broome@beiab.se; benny.carlson@ekh.lu.se; rolf.ohlsson@ekh.lu.se.
Inte kan vi fortsätta så här - låta det omoraliska vara, eller i vart fall uppfattas som, rationellt?

Göran Arvidsson
forskningsledare, är docent i företagsekonomi och forskningsledare i SNS, Studieförbundet Näringsliv och Samhälle. Där leder han sedan flera år bl a ett forskningsprogram om migration, invandring, integration och mångfald i arbetslivet.

SNS är ett fristående nätverk av ledande beslutsfattare i privat och offentlig sektor med engagemang i svensk samhällsutveckling. Verksamhetsidén är att genom forskning och debatt skapa underlag för rationella beslut i viktiga samhällsfrågor.

PS Den som vill ha kort information om projektet kan titta på www.sns.se under Forskning/Arbetsmarknad.