|
En arbetsplats är liksom ett förhållande lika mycket en arena för tycke, respekt, skådespel, slit, hat & tjat. Och precis som i alla mänskliga relationer inträffar intressanta kombinationer av diverse saklig och känslomässig utveckling och avveckling hos och sinsemellan medarbetarna. Även om enfald som modell förkastas av alltfler strateger, intellektuella och arbetsledare, så sker förändringen långsamt. Mycket av den senaste debatten har handlat om invandrare som har svårt att hitta ingångar till arbetsmarknaden, förvisso inte utan fog. En viktig orsak kan vara att de hundratusentals invandrare som trots allt har ett arbete fick inte eller lyckas inte på allvar prägla sina arbetsplatsers kulturer och strukturer. I huvudsak kan det bero på den ”stabila” ordningen som råder på arbetsplatserna. Vi behöver inte helt överge den stabilitet som är en del av vår trygghet, men en del av den uniforma tryggheten måste ge vika för den nya tidens dynamik som tillåter en utvidgning av tankesätt och respekt för olikheter. Det
krävs att vi rensar våra sinnen, våra handlingar, vårt språk och
vi måste komma ifrån den slentrianmässiga diskrimineringen. Vi måste
våga utmana varandras fördomar inte bara på arbetsplatserna utan
även på skolgården, vid matbordet, på kafferasten, på firmafesten,
på gatan, på bussen, på krogen och i närbutiken. Ett
exempel är den urgamla språkpolariseringen mellan SVART och VIT.
Det har förmedlats från generation till generation att svart är
synonymt med farligt, fel, ful och illegal och att vit är synonymt
med oskyldig, rätt, vacker och ren. Massmedia följer dessa spelreglar
till punkt och pricka. Så även många författare. Varje ond karaktär
i barnböcker och filmer har svart hår och mörkt utseende, medan
goda karaktärer såsom prinsessor har ljust hår och blek hy. Barn
som växer upp med dessa referensramer riskerar som vuxna att fastna
i en svart-vit färgskala av mental apartheid. För den som tycker
att jag överdriver, är det lätt att komma till egen slutsats genom
att kasta om begreppen. Kalla allt som är fult och farligt för ”vit”,
så får du en snabb reaktion från de människor som anser sig vara
”vita”. Det
kommer att ta tid innan vi kan se en svart statsminister i Sverige,
men på vägen dit borde vi se en del svarta politiker, en del svarta
VD, några vackra svarta prinsessor och många fler medarbetare med
afrikansk bakgrund på företagen. I sin bok ”Den långa vägen till Frihet”, skriver Nelson Mandela så här : Ingen
är född att hata en annan människa bara på grund av hans hudfärg,
eller hans bakgrund, eller hans religion. Människor får lära sig
att hata och om de kan lära sig att hata, kan de också lära sig
att älska, för kärlek faller mer naturligt för människohjärtat än
hat. Visst
är det väl så att om vi kan lära oss att hata varandra inom ramen
för den mänskliga värdigheten kan vi också lära oss att respektera
varandra och arbeta tillsammans till gagn för våra företag, vårt
land och för mänskligheten.
Nasser ingår i Integrationsgruppen vid Birka Energi som ansvarar för samordning och implementering av Etnisk mångfald på företaget. 1998 tilldelades Nasser Stockholm Stads första integrationspris, Nelson Mandela Priset för hans insatser och engagemang för mångfaldsfrågor inom arbetslivet. Som ordförande i Världsföreningen vill han inspirera och bli inspirerad av andra aktiva individer och nätverk. Sedan
feb. 2001 arbetar Nasser som IT-utvecklingschef vid |
En
Arbetsplats är Ett Förhållande